En dikt!
Hennes blod rinner så svagt i varje ådra i hennes kropp
Hon viskar orden, snälla sluta, det finns inget hopp
Mammans tårar faller ner för hennes kinder
Hon frågar sig, varför alla dessa hinder
Pappan bråkar med läkaren varför dom inte kan göra något rätt
Men hon tänker, varför kan ingenting vara lätt
Flickan vaknar än en gång bland främlingar i ett rum så vitt
Varför kan hon inte vakna upp i det rum hon kallar sitt
Det rum hennes föräldrar målade när hon var små
Inte i vitt utan den fina färgen blå
Hennes föräldrar står och pratar med läkaren ännu en gång
Varför ska glädje vara så kort medan smärtan så lång
Det frågar hon sig när hennes mamma åter igen brister ut i gråt
Och hennes pappa lägger om sina armar och håller hårt
Åter igen gick allting fel, åter igen står livet på risk
Varför kan inte denna stackars flicka bli frisk
Flickan ligger och sover helt utmattad som hon är varje dag
Medicinerna och operationerna gör henne så svag
Hennes föräldrar sitter vid hennes säng för sömnen är inte viktig något mer
Dom vill bara en än gång se när deras dotter ler
Hennes mamma håller hennes hand och kysser den lätt
Detta som nu händer henne borde inte ha skett
Hennes föräldrar ber en bön som dom gör varje natt
Dom ber att åter igen få höra hennes skratt
Att åter få se henne springa runt så man inte vet var hon är
Att åter höra henne bråka med sin syster som håller henne kär
Att hon åter igen ska klaga på skolan och alla läxor hon får
Att hon åter vinkar farväl för vännerna utanför står
Dom vill säga vi älskar dig tusen gånger men det går inte om hon dör
För hon vet inte hur mycket som dom faktiskt det gör
Dom slutar med ett snälla och ännu en tår
Säger sen amen så gud förstår
Dom behöver deras lilla flicka för att kunna fortsätta
Att hon ska få stanna vore det ända rätta
Dagarna går, flickan ligger tyst i sängen som inte riktigt är hennes
Men så länge hon ligger där så finns det en chans
Att bönerna som vi ber för henne ska slå in som vi vill
Bara hon står ut en dag till..
Hon viskar orden, snälla sluta, det finns inget hopp
Mammans tårar faller ner för hennes kinder
Hon frågar sig, varför alla dessa hinder
Pappan bråkar med läkaren varför dom inte kan göra något rätt
Men hon tänker, varför kan ingenting vara lätt
Flickan vaknar än en gång bland främlingar i ett rum så vitt
Varför kan hon inte vakna upp i det rum hon kallar sitt
Det rum hennes föräldrar målade när hon var små
Inte i vitt utan den fina färgen blå
Hennes föräldrar står och pratar med läkaren ännu en gång
Varför ska glädje vara så kort medan smärtan så lång
Det frågar hon sig när hennes mamma åter igen brister ut i gråt
Och hennes pappa lägger om sina armar och håller hårt
Åter igen gick allting fel, åter igen står livet på risk
Varför kan inte denna stackars flicka bli frisk
Flickan ligger och sover helt utmattad som hon är varje dag
Medicinerna och operationerna gör henne så svag
Hennes föräldrar sitter vid hennes säng för sömnen är inte viktig något mer
Dom vill bara en än gång se när deras dotter ler
Hennes mamma håller hennes hand och kysser den lätt
Detta som nu händer henne borde inte ha skett
Hennes föräldrar ber en bön som dom gör varje natt
Dom ber att åter igen få höra hennes skratt
Att åter få se henne springa runt så man inte vet var hon är
Att åter höra henne bråka med sin syster som håller henne kär
Att hon åter igen ska klaga på skolan och alla läxor hon får
Att hon åter vinkar farväl för vännerna utanför står
Dom vill säga vi älskar dig tusen gånger men det går inte om hon dör
För hon vet inte hur mycket som dom faktiskt det gör
Dom slutar med ett snälla och ännu en tår
Säger sen amen så gud förstår
Dom behöver deras lilla flicka för att kunna fortsätta
Att hon ska få stanna vore det ända rätta
Dagarna går, flickan ligger tyst i sängen som inte riktigt är hennes
Men så länge hon ligger där så finns det en chans
Att bönerna som vi ber för henne ska slå in som vi vill
Bara hon står ut en dag till..
Kommentarer
Postat av: Anders Larsson
Fin dikt du verkar ha lite talang på det :)
Postat av: MALIN
Har du skrivit den?
jättefin iallafall<3
Postat av: Anna Murski
En grymt bra dikt Jejje! Mäkta impad! Håller med Anders...talang! :)
Trackback
